8.2 en arbetsdag
Något jag lärt mig sen jag flyttade är att uppskatta det man har. Något jag trodde jag visste värdet av redan innan. Men ärligt talat, så visste jag inte ett skvatt och va nog rätt egoistisk i många stunder. Känner bara att JÄVLAR vad instängd i den lilla världen jag va, eller staden rättare sagt. Att flytta har verkligen fått mig att öppna ögonen, att se utanför den lilla bubblan. Jag ödslade energi på känslor och tankar som egentligen inte va värd en sekund av mitt liv, ibland gjorde det nog också att jag hamnade i onödiga situationer. I bråk som inte hade nån mening, eller de fick en mening efter allt grubblande. Faktum är att alla lider nog av samma syndrom i den lilla staden.
Den här bilden säger så mycket. Det är precis det här jag lärt mig. Det gör också att min ovilja att flytta tillbaka till Söderhamn både försvinner och får större obetydelse. Lite luddigt kanske. Men jag känner till viss del att jag nog vill tillbaka dit, för jag saknar det ju så mycket när jag väl inte bor där. Men jag vet också hur mycket jag misstrivdes. Att när jag väl kommer hem, så är allt oförändrat. Det jag sett och upplevt, gör också att jag absolut inte vill flytta tillbaka. För jag vet hur mycket mer det finns att uppleva. Vad mycket det skulle göra att bosätta dig på en ny plats i Sverige, när tiden väl är inne. Istället för att flytta hem till den lilla staden igen.
För att gå tillbaka till där jag började... Jag inser idag att jag saknar många i mitt liv, som kommit och gått under åren. Vissa önskar jag bara att man accepterat varandras olikheter mera med, från båda håll. För att kunna vara vänner än idag och uppskatta det roliga man har tillsammans istället.
Det finns mycket tankar än idag uppe i ljushuvudet. Men de dansar en helt annan vals än tidigare.
