25.3 fear

En av mina största rädslor va att en nära anhörig skulle bli svårt sjuk eller i värsta fall dö. Min familj har alltid haft en väldigt stor betydelse för mig. Precis det hände. Det gick fort också, så fort att jag inte hann med. Jag kommer aldrig ångra det val jag gjorde, att stanna för min egen skull. Fortsätta på mina drömmars väg. Inte flytta hem för att rädslan att ännu mer dyrbar tid skulle gå förlorad. Dyrbar tid gick förlorad, jag hann inte träffa min farmor speciellt mycket den sista tiden innan hon dog. Men jag hoppas och tror att hon skulle vara lika stolt över mig, som jag själv är, för hur långt jag kommit. Hur mycket jag har utvecklats och vuxit som person. Min rädsla idag, är inte alls va den va för 1år sedan. Det är verkligen inte lätt att vara så långt borta när någon som har sån stor betydelse blir sjuk, men man kan heller inte räkna med att alla ska vara kvar vid ens sida hela livet. Livet är tidsbegränsat, så glöm inte att leva för stunden. Livet är dagarna som passerar, sen om du väljer att göra dem minnesvärda är upp till dig. Och väljer du att leva för din skull eller för nån annans?!




Kommentera här: