Big girls don't cry

Sitter här och gråter som en jävla bäbis. Ringde nyss min absolut bästa vän för att jag va lite små sur över att hon & karln hennes orsakat ett bråk. För att en minut senare få veta att dom ska flytta till malmö i september. Great, jag som hade svårt att sova. Nu kan jag verkligen inte somna!

Jag vet inte hur jag ens ska beskriva med ord hur det känns. Malmö lixom. Det är 855km härifrån Söderhamn till Malmö, vilket betyder en biltur på ganska precis 9timmar. 9timmar för att träffa min bästa vän, som jag annars träffat lite var och varannan dag. Lite när det behövs och ibland bara för att, för att det va ett tag sen sist. Om vi inte träffats så har vi i alla fall pratat eller sms:at. Bara för att det har gått "någon dag sedan sist". Nu kommer jag bara kunna prata eller sms:a på telefon, för avståndet är inget "ska-vi-ta-en-snabb-fika-eller-ligga-en-stund-solen-innan-jobbet" avstånd. Det är mycket längre än så. 9timmar med bil, raksträcka.

Linnéa gjorde den där vi va ca. 13år eller så.


Det finns så många små minnen som får mig att skatta som jag aldrig glömmer. Som när vi var på Mousquet en kväll, det va en hel vinter av "för-mkt-blod-i-alkoholomloppet" som vi botade de flesta dagarna i veckan. Men det är just en viss del av denna vinter jag aldrig glömmer. *fniss

Linnéa hade en tendes att alltid bli kräksjuk(med andra ord fyllesjuk, dessutom hellst i handfatet) och jag sprang efter för att hjälpa till. Jag hjälpte henne hålla undan håret, ge papper osv. Men det slutade alltid med att jag spydde i papperskorgen bredvid, eftersom jag är så känslig när det gäller spylukt och ljud. Det slutade alltid i att vi skrattade åt varandra inne på den minimala toaletten. Vi har flera gånger pratat om att vi inte fattar idag att vi fick i oss så mycket på den tiden(typ 1½år sedan). Vi kunde ju dricka som nå svampar, men fortfarande balansera oss hem.

Det här, va just en sån kväll.

Det har inte tagit så hårt när mina närmaste vänner flyttat, för jag kan ju alltid hålla kontakten. Dessutom har jag ändå haft Linnéa kvar här i stan. Men nu är det hon som flyttar. Den som alltid funnits där för mig och jag för henne. Hon är lixom den sista känns det som.

Hanna, hon har flyttat till Hofors med sin karl. Köpt hus och hund, en tax som heter Texas. Ursöt!

Stina, hon har varit borta i 1år i U.S.A. och är numera i princip bosatt i Sandviken(eller hon spenderar iafl större delen av sin vakna tid där, annars på golfbanan).

Elina, hon har flyttat till Uppsala. Eller ja, det är iafl där jag tror att hon befinner sig nu mera.

Malin, flyttat Hedemora med sin karl och numera deras dotter. Svea, som jag inte träffat än, men sett flera kort på.

Det är klart jag har fler vänner. Men inte nån som jag står riktigt nära. Dom som har flyttat har jag även inte sånn bra kontakt med längre. Vissa pratar jag med lite då och då, vi ser helt enkelt till att ses. Men det är inte det samma som när dom bodde hemma i Söderhamn. Nu ska min sista närmaste & absolut bästa vän här hemma flytta och jag känner mig helt vilse i pannkakan.

 

Det finns inget bättre att avsluta detta inlägg med
pictures speak louder then words <3

Kommentarer:

1 Malin:

Jag ska försöka komma upp smulan, saknar dig så extremt mycket. Likså din knäppa Karl :p puss

Kommentera här: